Veckans Triathlonprofil – Peo Petersson

Många idrotter har avverkats och numera är Peo även friidrottstränare för sonens åldersgrupp, men egentligen har det bara varit löpning och längdskidåkning som följt med sedan barndomen. Peo sprang relativt mycket som ungdom, dock inte i någon organiserad form utan bara för sig själv och ibland med någon kompis. När han sedan gjorde lumpen så var de ett gäng som fick ihop 6 – 7 mil i veckan på kvällarna istället för att bara hänga på regementet. Tyvärr ökade Peo belastningen för snabbt och efter ungefär ett år kom både benhinne- och hälseneproblem. Rehab gjordes samtidigt som han började plugga på Chalmers i Göteborg och inaktiviteten tillsammans med studentlivet gjorde inte direkt susen för kroppen. Sedan några år tillbaka är Peo återigen ca 25 kilo lättare och på ungefär samma vikt som under lumpartiden och i hygglig löparform. Däremellan hann han även med en allvarlig diskutbuktning mellan L4 och L5 i ländryggen med nervkänning hela vägen ner i högerfoten. Som tur var så valdes inte operation och det är Peo glad för idag. När ryggen var stark igen så började löpturerna bli längre och han ramlade in på fjällöpning och ultradistanser, mest för gemenskapen och äventyret. Peo menar att det är en fantastisk upplevelse att springa i fjällvärlden och man hinner se och uppleva massor på en lite längre löptur. Det har blivit några fjällmaror, ultralopp och ett par Ultravasan 90, och han klämde även in Vasatrippeln 90 under 2018.

Hur kommer det sig att du började med triathlon?

Man har väl sneglat lite på triathlon tidigare, men avfärdat det då man hört att det skulle krävas sjukt mycket träningstid och man skulle behöva köpa dyr utrustning. Att jag inte kunde crawla och inte heller gillade att simma påverkade väl också inställningen till sporten. Det var egentligen en kompis som triggade igång mig hösten 2016 när han sa ”-Peo, vi springer ju rätt mycket båda två. Ska vi köra Ironman Kalmar 2018 tillsammans?” Efter ordentligt övervägande svarade jag ok och anmälde mig till crawl-skola i januari 2017 och fortsättningskurs direkt därefter. Därefter letade jag efter ett kort första lopp och anmälde mig till Borås Sprint 2017 och karusellen var igång. Det blev dock inget Kalmar 2018 och kompisen som triggade igång mig har fortfarande inte anmält sig till sin första crawlkurs… men vi är fortfarande kompisar.

Hur gick förra säsongen?

För mig var Kalmar prioritet, min första fulldistans och mitt A-loppet under 2019. Jag har sprungit ultralopp på 11-12 timmar förut så jag visste att jag klarade påfrestningen, men hur skulle det kännas? Skulle jag klara springa bra efter cyklingen? Skulle jag få kramp? Magproblem? Många funderingar, men efter simstarten så bockades delmoment för delmoment av och plötsligt var jag inne på sista löpvarvet och kunde börja njuta (nåja, någon sorts plågad njutning i alla fall) av folkfesten. Tiden blev bättre än förväntat på både simningen och cyklingen, och jag mådde inte riktigt så dåligt efter målgång som planerat, så jag räknar det som en lyckad premiär som gav mersmak. Det var väl därför jag stod i den långa kön i eventområdet dagen efter, tillsammans med många andra mer eller mindre stela medtävlare, för prio-anmälan till Kalmar 2020.

Efter Kalmar blev det sedan träningsmässigt som ett svart hål. Man har haft ett stort tydligt mål som man har tränat så fokuserat mot under så lång tid, och sedan när det är över så blir det ganska tomt. Tur att man kan anmäla sig till 2020 direkt så man får chansen att mentalt flyta upp till ytan igen med ett nytt träningsmål i horisonten.

Jönköping körde jag mer som en test av utrustning, sätta energiplanen och för att fatta hur ett Ironman-event fungerar. Allt fungerade som det skulle och det blev en riktigt bra upplevelse. Så kul att vara ute på banan för att kämpa tillsammans med alla andra klubbkompisar i de riktigt snygga tävlingskläderna.

Tack vare den strukturerade träningen och resultatet därav så passade jag även på att sätta PB på Göteborgsvarvet i maj samt göra hyfsat bra ifrån mig på några andra lopp, så känslan inför 2020 är bra.

Hur ser dina triathlonmål för nästa säsong ut?

Kalmar blir prioritet och A-loppet även 2020, men jag ska köra halvdistansen i både Borås och Jönköping innan dess. För att spetsa till vintersäsongen så passade jag även på att anmäla mig och köra i ColtingBorsséns färger på Ironman Dubai 70.3, som är i början av februari. Lite sol under vinterhalvåret samtidigt som det blir kul att tävla internationellt.

Sedan blir det Göteborgsvarvet och säkert några trail-lopp, kanske någon triathlon-sprint i närområdet.

På vilket sätt har Colting Borssén Coaching hjälpt dig i din träning?

Jag har följt programmet IM-B och jag är övertygad om att jag inte på egen hand hade kunnat få in den volymen som programmet innehåller utan att överanstränga mig, dvs bli skadad. Det absolut bästa med upplägget är att man planerar och följer passen, och sedan vet man att volymen räcker. När man tränar på egen hand så finns ofta en skuldkänsla att man borde ha tränat lite längre tid, lite hårdare och lite oftare vilket leder till skada eller att man tappar motivationen. Med CBs upplägg så kan man få in passen i sitt eget livspussel, man vet man att man gjort tillräckligt och man kan lita på att resultatet kommer därefter.

Vad har varit den största utmaningen i din triathlonträning för dig och hur har du löst det?

Största utmaningen för mig är att få till simpassen under inomhussäsongen då jag fortfarande inte är helt frälst på simning. I utomhuspool och OW fungerar det fint att komma iväg, men när man ska iväg och trängas inomhus så tar det emot. Det har jag löst genom att anmäla mig till olika crawl-kurser under höst och vår, för då blir det ofta ett till två pass i veckan som man inte kan hoppa över. Förhoppningsvis blir jag också lite bättre på att crawla.

Beskriv ditt favoritpass:

Min kropp är relativt morgonpigg så favoriten är när man vaknar runt klockan sex (utan väckarklocka) på lördag morgon, ta ett glas vatten och sedan ut på två-tre timmars lugn löpning runt om i Göteborg. Man hinner se rätt mycket av sta’n på tre timmar då den inte är så stor. Det är rätt häftigt att vara i princip helt ensam på gatorna och hitta till nya platser som man inte varit på tidigare. Att sedan komma hem till familjen och äta frukost precis när de har vaknat är en perfekt avslutning på ett favoritpass.

Bästa träningstips till nybörjaren:

Jag tycker det är viktigt med kontinuitet för att bygga uthållighet. Så mitt tips är att fokusera mest på löpning under hösten/vintern, för det är löpningen som tar längst tid att bygga styrka för. Muskler anpassar sig snabbt till en ökad belastning, men senor, muskelfästen och hinnor tar betydligt längre tid på sig att bli starkare. Spring ofta och med otroligt låg intensitet, kanske till och med gå/springa för att inte överbelasta kroppen i början. Klarar du inte att springa dagen efter ett löppass under grundträningsperioden så har du troligen tränat för hårt dagen innan.

Bästa pryltips till nybörjaren:

Mitt bästa tips när man skall börja trappa upp träningen är att byta löparskor ofta och att alltid ha två/tre olika par löparskor på gång samtidigt för att kroppen skall få en varierad belastning. Löpningen är det absolut största belastning och skapar största kroppsslitaget, så var generös mot dig själv och investera i riktigt bra löparskor som passar just dig och som du gillar.

Ett annat tips är att skaffa en pulsklocka. Många som är nya inom löpning springer med för hög belastning (för fort) på distanspassen och med för låg belastning (för långsamt) på intervallerna. En pulsklocka kan hjälpa till att hitta rätt nivåer eller bekräfta att man ligger på en bra belastning.

Triathlonminne jag aldrig glömmer:

Det finns många minnen trots en hitintills kort karriär.

Ett riktigt fint minne är CB-campet vi hade i Kalmar i början på juni i år. Några dagar i fina Kalmar med likasinnade och möjligheten att i ett gott gäng köra genom alla delarna av de olika banorna inför IM Kalmar. Det blev en riktigt fin långhelg.

Ett annat är när jag sprang ihop men en gammal lumparkompis i transitområdet i Jönköping på morgonen innan start i år. Vi har inte setts sedan 1990 men där var vi på samma plats och kände igen varandra (nästan) direkt. Han är dock en erfaren och väldigt duktig triathlet och tävlar för Kalmar RC, men nu har vi kontakt igen.

När det gäller ett tävlingsminne så är troligen ett av de bästa från IM Kalmar i år. Med allt prat och allt man läst om en fulldistans IM så fanns en stor respekt och nästan på gränsen till en rädsla för den långa distansen och alla de timmar som skulle genomlidas, framförallt på cykel, för att klara sig fram till mållinjen. Men efter ett antal mil på cykeln, när vi vände norrut på östra sidan av Öland och fick vinden i ryggen, då släppte hela rädslan. Hastigheten bara ökade i medvinden och det kändes som att jag flög fram på cykeln men minimal ansträngning. Där och då kände jag att jag hade vunnit över IM Kalmar.

Profilruta

  • Bor i: Göteborg
  • Yrke: Delägare i BaraBraMat som har ett par mysiga ekologiska matbutiker i Göteborg
  • Antal triathlontävlingar:
    • Sprint i Borås 2017 – första tävlingen… simningen kändes lååång.
    • Halvdistans i Borås 2018 – brant och långsamt uppför i cyklingen, men nästa 70 knyck utför!
    • Sprint i Borås 2019 – kallt (och kort) i vattnet, men sedan fick jag upp värmen på cykeln i backarna.
    • HIM Jönköping 2019 – folkfest och ren njutning. Fick i mig bra med energi och tog mig i mål på 5h 25min.
    • IM Kalmar 2019 – först fulldistansen och ännu större folkfest än Jönköping! Vädret var kanonbra och jag kan nog bara tacka Jonas och Jojjes träningsupplägg för att allt gick snabbare än planerat och jag kom in på ca 10h 49min. Att sedan vara delaktig att klappa fram kämparna under ”Heroes Hour” var magiskt. Vilken vilja, vilket driv! Hela Kalmar centrum kokade!
  • Instagram: peo.petersson

 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.