Colting Borssén Coaching valde under augusti 2017 ut fyra stycken Supermotionärer som har tränats med hjälp av våra program sedan oktober 2017. Två av dem ska köra Ironman 70.3 i Jönköping 8 juli 2018 och två Ironman i Kalmar 18 augusti 2018. Här träffar vi en av våra två Ironman Kalmar-deltagare – Lorentz Blixt.
Hur känns kroppen Lorentz?
– Kroppen känns bra. Jag känner mig lättare och starkare än vad jag gjort på många många år. Lite små skavanker har man ju förstås. Känner lättare smärta i höger ben/knä när jag är utvilad, men känner inte av det under löpning/cykling, vilket känns bra! Har konstant ont i axlar/nacke, men tänker man inte på det utan kööör, så funkar det också!
Sammantaget är jag förvånad över vad min kropp klarar av. Hade inte det bästa utgångsläget och kommer heller inte vara i elitform när det är dags, men att man fixar passen och klarar mer än vad man tror utan att skada sig eller bli helt utslagen av tunga pass facinerar mig faktiskt lite.
Hur går träningen inför Ironman Kalmar?
– På det hela taget går träningen bra. Jag gör allt vad jag hinner, men ibland får något eller några pass stryka på foten. Även singel, barnlösa egenföretagare har ett livspussel att få ihop. Jag upplever också att träningen ger mer och känns bättre om den inte är “stressad” eller forcerad. Dvs har jag haft en 14h dag på jobbet skippar jag dagens pass och ger mig lite extra när jag har bättre med tid.
Hur känns det att cykla ute?
UNDERBART! Sjukt skönt att komma ut ur källaren. Har varit ute på några kortare rundor, men i morgon väntar långpass!
Det börjar närma sig Ironman Kalmar…tankar?
– Ska bli sjukt skoj att tävlingssommaren drar igång! Det är fortfarande några månader kvar till huvudracet, men jag väljer att inte tänka på hur långt det egentligen är. Tar en tävling i taget, får se hur jag reagerar på längre distanser och kombinationen av flera grenar. Brick-pass i all ära, men det ska bli skoj att testa på riktigt…Fokuserar däremot mycket på hur känslan ska vara i kroppen vid avslutande löpning (som jag är mest orolig för), hur bra det kommer att kännas. Samt på hur nöjd, glad, stolt och lycklig jag kommer vara när jag går i mål i Kalmar.
Svagheter nu?
– Löpningen har varit min svaghet, men jag börjar svänga mot cyklingen. Med vinterns och vårens löppass har jag förbättrat mig mycket som löpare. Börjar till och med gilla det. Kroppen längtar efter att ge sig ut och springa, vilket är en känsla jag aldrig haft tidigare. Verkligen aldrig. Känns nästa som omvänd träningsvärk, musklerna i benen vill röra på sig inte sitta still. Med det sagt så är jag verkligen ingen stjärna i någon av grenarna, jag tar mig runt i mitt tempo vilket inte är snabbt, snyggt eller smidigt.
Styrkor nu?
– Min största styrka är motivation och pannben. Det är det som får en 115 kg´s kille att välja och vilja aktivt motionera i 15-16 h. Av grenarna så kommer jag fixa simningen helt OK, vilket kommer göra att en del kommer vara tvungna att köra om mig under cyklingen…
Känslor…?
– Har rätt mycket negativa tankar, vilket stör mig. Negativa tankar av typen: Vad har jag gett mig in på? Klarar jag detta? Det är långt…Det kommer bli tungt och jobbigt…Jag skulle ha tränat mer, jag skulle ha tränat bättre, ger jag verkligen allt eller kan jag pressa in mer? Tankar som jag försöker undvika. Jag kommer att klara detta. Jag tränar allt jag hinner, jag prioriterar mig och att jag ska må bra i denna resan. Det ska vara lika roligt/skönt att göra samma sak igen i morgon!
Sen fascineras jag över hur lätt man sugs in i bubblan. Helt plötsligt tycker man att det är normalt att ge sig ut i 6 grader och regn för att springa i två timmar. Kollar man det med kompisar så är de ute och springer 5-6km/2ggr vecka i bästa fall. Triathlon-livet har på något vis blivit ett normalt liv.